Tisdag tidig eftermiddag

Ja, så har jag och Erins pappa pratat med läkare osv. Deras rekommendation är ‘hospice’, vilket betyder att hon får vård designad för att hon ska ha ett bra slut…visste ju att detta inte skulle sluta nånstans bra, men…å andra sidan är det bättre med livskvalitet än livskvantitet, eller vad man ska säga.

Tack, Anders. Du är inte den första att säga det, alla här gör det också. Jag hoppas så, och jag hoppas att hon tycker det också. Hon är mer vaken nu än i morse när jag skrev, men mer vaken är inte helt vaken. Hon har just fått sitt sår omlagt också, vilket medför morfin, vilket knockar henne lite, också. Som det är just nu hoppas jag att hon är mer vaken ändå ikväll, eller alternativt i morgon. Vore bra att få prata med henne en sista gång innan jag åker. Är en del jag skulle vilja säga, om man så säger…

 

Tisdag mitt på dagen

Har varit här ett par timmar nu, och Erin är mer vaken. Vilket är både bra och dåligt. Bra att hon är bättre, men dåligt iom att hon nu säger saker som inte kan förstås, sträcker sig och rör på sig på olika sätt efter grejer, och ber om hjälp som jag inte kan ge. Hon har dessutom väldigt ont. Alltihop ger en känsla av hjälplöshet.

Hennes doktor har dessutom sagt att detta troligen är det sista som blir, av henne. Hon behöver mediciner som inte kan ges för att de troligen skulle döda henne…

Så nej, detta var inte vad vi ville, detta var verkligen inte önskningen och förhoppningen…men, jag har fått ett sista besök, vi träffade varandra och hon var glad över det. Om detta nu ÄR slutet, så har det i alla fall varit värt det och jag skulle inte byta bort det för aldrig det. Tack så mycket, Jan.

 

 

Närdet gäller Viktoria, mor, så litar jag på dig.

 

 

Måndag kväll

Jag är nu tillbaka till Erins ställe, och sitter och väntar på att ugnen ska bli varm. Dagen har varit VÄLDIGT inte kul, och stressande. Läkarna hade, äntligen, fått tag på(och vad det verkade bemödat sig med att KONTAKTA) Erins pappa och styvmor. Så, de vet nu situationen, och jag har mött dom, och mer eller mindre förklarat vad som hänt och varför. Iom att jag varit där varje dag hela dagarna så har läkarna pratat med mig, och jag kunde därför vidarebefordra.

Dock ljusnade det hela lite grann mot slutet. Hon hade fått en mask för andning, inte så mycket för att få syre som för att ha det lättare att BLI AV med saker ur lungorna. Hon tyckte/tycker inte ALLS om den masken, och mot slutet av kvällen så försökte hon att ta av den, och klagade även på att den skavde och var otrevlig. Så, även om hon inte var på långa vägar vaken, så var hon i alla fall på väg åt det hållet, och kunde svara någorlunda på var hon var och vem jag är. Hon har även bra syresättning, puls, blodtryck, osv. som jag nämnt. Detta, ihop, gör att jag hoppas på morgondagen, speciellt som hennes pappa också sa, precis som läkaren, att hon har en noterbar förmåga att komma tillbaka.

Detta har inte varit vad jag velat skriva på bloggen om denna resan, men är tacksam för att ni läser och läst och skickat välönskningar och mer. Så ni vet, alla.

 

Måndag eftermiddag

Ingen direkt förändring, men det kan vara ett bra tecken, likväl som ett dåligt.

Erin har en mask över ansiktet, och hon gillar den VERKLIGEN inte, så hon försöker knuffa undan den regelbundet, och sen klagar hon när man hindrar henne, vilket är ett tecken på att hon inte är helt borta, hon förstår vad det är, kan försöka ta bort, och fattar att man hindrar henne. Samtidigt ger hon ingen reaktion om man pratar med henne, även samtidigt med att hon rör sig, hon ger ingen reaktion vid vidrörning. Så, jag vet inte så noga. Men, hon har fortfarande bra puls, tryck, syresättning, och andas själv, så…som sagt, doktorn sa att hon har varit värre och kommit tillbaka, så…

 

Och nej, Jan, detta var verkligen inte vad vi ville, nån av oss. Hon var helt ok(ja, så ok som hon ÄR, numer) fram till onsdag förra veckan, var ok första dygnet hemma, om trött, var dålig på fredag när de kom och hämtade henne(på sjuksysters inrådan), bättre lördag än fredag, dålig men så kontaktbar att man kunde prata med henne och få ett, lätt sluddrigt och lite förvirrat men i alla fall, svar. I går var hon nästan HELT ute, sa ett par saker men det var allt, och sov annars mest, även om hon tittade lite på tv…och idag har varit VÄLDIGT skrämmande.

 

Saknar allt folk, och önskar samtidigt att jag kunde stanna här iaf till hon är vid medvetande igen. Men, om det inte sker innan torsdag så går inte det. Även om det SKULLE gå att ändra flighten, vilket jag tvivlar på, så lär Customs and Border Patrol kasta ut mig ur landet. Så, hemma fredag som sagt. Har som tur var hittat en kompis till henne, Rich, som lovat att hålla mig ajour om vad som händer, iom att jag plötsligt är HELT ute ur loopen, då.

 

 

 

Inte bra

Hej alla. Tack, först och främst, för alla kramar och lyckönskningar.

 

Tyvärr är Erin MYCKET sämre idag, hennes blodtryck krashade igår efter jag gått. Hon är nu på medicin för det, och har fått en mask för att hjälpa henne med att andas. Var mycket skrämmande att komma in och se henne så, måste jag säga. Doktorn säger att hon är illa däran, men hon har också varit mycket sämre och studsat tillbaka, så…hoppas fortfarande på det bästa.

 

Vis-a-vis Viktoria så är det bra, mor. Hon är iaf tillbaka, så… Vore utmärkt om jag finge träffa henne, speciellt som jag kommer att vara lagom hispig när jag kommer hem, och ännu mer om hon inte vaknat till.

 

På tal om, så är jag i Sverige igen på fredag eftermiddag nånstans, och i Karlstad framåt 22.

 

 

 

Söndag mitt på dagen (uppdaterad)

Tack, Anders. Kram!

Dock är det så att jag inte riktigt vet. Hon är tillbaka till att vara väldigt förvirrad och svår att kontakta, hennes blodtryck är lite lågt…jag hoppas på det bästa, och försöker undvika att tänka på det värsta. Kan vara att det är tidigt och att det blir bättre, speciellt som jag vet att hon fått valium och andra mediciner.

 

 

Det är det, Anders. Svårt alltså. Värst är att vara ganska hjälplös, inte som att JAG kan göra så mycket… Men, livet är vad det är, gör det bästa av det. Just nu säger doktorn(en av alla de som varit förbi när jag varit här) att hon har låga blodvärden, så de funderar på en transfusion.  Hon är ren från allting utom sepsis(vilket inte säger så mycket på slutet, men…), så förhoppningsvis är blod och antibiotika det som gör susen. Det värsta är hennens förvirring, det är krossande att se henne och inte kunna hjälpa eller ens förstå vad problemet är.

 

Söndag

Är det. Klockan är tidig morgon, knappt 9:30. Jag har vallat Irish. Utöver det vet jag inte så mycket, än. Önskar jag hade nån info, men…allt jag vet är att när de äntligen kunde dra blod och testa, igår, så var hennes blodvärden bättre…vad DET betyder vet jag inte, kunde vara 4 istället för 3 på en skala upp till hundra…men, bättre är en bra sak, så…hennes puls, blodtryck osv är iaf stadiga. Och, när jag gick i går kväll så sa hon hej då och så vidare, om än svårförståeligt. Jag hoppas att det är ett bra tecken också.

Allt jag kan göra just nu är lyssna på när hon sover. Vilket är förvånansvärt lugnande, man får alltid konstiga tankar när man inte faktiskt är där.

Bättre…

Ok. Erin är bättee. Inte bra, men bättre. Hon svarar på tilltal, kan hålla enkla samtal, ber om saker, sa att hon ville ha nått att äta. Därmed inte sagt att hon är bra. Hon är fortfarande förvirrad, pratar om saker som inte är där eller som hon bara tänkt, hon är svag och sluddrar lite. Men, ett bra tecken, tycker jag nog att vi kan säga.

Lördag

Håhå jaja. Erin är fortfaranda på intensiven. Hon är mentalt väldigt vek, sover, har svårt att svara. Hon vet, tror jag, var hon är, men inte när det är, svarar mest med nickningar eller huvudskakningar.

 

Jag har vidarebefodrat allting som kommit, även om jag inte tror hon helt och hållet fattat. Tack alla!

 

I frågan om Viktoria, mor, så vet jag inte. Å ena sidan skulle det nog vara bra med ett möte ganska snart. Å andra sidan så vore det bäst om det var med henne. Se om hon är där först, och om inte, när hon kommer tillbaka, så kan jag bestämma mig om hon inte är där?

 

Hoppas också på våra kaffe, Jan. Så länge som detta löser sig så kommer det vara bra med lite mer stabilitet.

 

Lite mindre…

Jävulstyg, dvs. Erin är inte längre på akuten. Men, hon ÄR på intensiven. Om det är bättre eller sämre vet jag inte. JAG, å andra sidan, är i hennes lägenhet, efter att ha spenderat dagen på sjukhuset(och med magen i en knut). Hon får hjälp, hon hade bra puls, blodtryck, andades utan problem. Det är egentligen allting jag vet. Men, djur må tas om hand, och så vidare. Så, här är jag till i morgon. Håll tummarna(igen). Alla goda tankar uppskattas(tack, Anders!)